… och kommentarerna hägrar. 
Jag har nog inte skrivit något direkt vettigt dom senaste dagarna, utan postat lite smått roligt för er att kika på. Dessutom så har Ann-Mari fått nöjet att kunna posta lite smått och gott till er som jag hoppas skall kunna vara av intresse. Nu kanske det råkar vara så att huvudelen av min läsare kanske är tjejer om man ska tyda kommenterarna (som kunde vara fler). Jag må skriva om allt möjligt, men jag hoppas att ni kan finna något av det rätt så intressant. Vi får även så vad Ann-Mari skriver om. Sköter hon sig inte så gör vi bara ett litet klick. Nettie och SuperMatz kan skriva dom med, men från dom har det varit väldans tyst. 
Det har varit en bra tid här hemma hos Nettan. Vi skulle väl nästan kunna säga att jag bor här numera. Har inte varit hemma på bra länge, men det har nog vissa redan fattat vid det här laget. Tillika så går det roliga rykten om vissa saker som jag råkat dela med mig av och fann att dagen efter så hade dom letat sig tillbaka till källan och en gratulation infann sig. Det gick som smör i solsken det. 
Inte trodde jag att den som hatar att folk pratar skit och lägger sig skulle vara den som spred det vidare. Märkligt hur det kan gå.
Så, är vi med barn eller inte? Ska vi gifta oss eller inte? Den som lever får se. Nu har vi i alla fall sett att det inte alltid är den slugaste som är den smartaste i längden.
Många skulle iaf säga att ett besök i kyrkan inom ett år skulle vara för snabbt. Det håller jag i viss mån med om, men vad fan, vi lever ju bara en gång. Nu när man hittat något som verkligen visar respekt och förstår mig så ska man väl för tusan inte låta det slippa ur händerna? Nej…
Det verkar iaf som att denna gången så är det inte frågan om man passar eller inte. Denna gången så behöver jag inte sitta och fundera på om jag kommer att vara älskad av barnet och modern. Denna gången är jag verkligen älskad rakt igenom. Denna gången visas det på alla sätt. Känslor, sex, tankar, respekt, humor, värderingar osv… allt är av samma krut.
Jag vet att om vi bara fortsätter att prata på det sättet som vi gör nu och att vi tänker på varandra med respekt så kommer detta att hålla tills någon av oss får jord på näsan eller låter lågorna slicka vår lekamen.
Jag behöver inte sitta och känna mig ledsen längre. Jag behöver inte känna att den jag lever med inte är till freds med livet i sig och måste skada sig för att må bra. Jag vet att det enda som behövs är att jag fixar en god kopp kaffe på morgonen är det som behövs för att dagen skall vara fulländad.
Visst har jag varit älskad av många tidigare. Jag fick nyligen uppkört i nyllet om varför jag ens var den som man blev tillsammans med. Den frågan kan inte ens jag svara på, men jag gjorde iaf inte mitt val baserat på att jag inte ville vara ensam. Jag gjorde mitt val baserat på nyfikenhet av en speciell individ och allt jag har varit med om sedan dess har jag lagt i min rygga som har blivit bra mycket tyngre än innan, men nu av mycket bra erfarenhter. Vem vet, jag kanske var källan till kraft att ta sig ut ur det gamla?
Jag har levt ett liv i 5 år baserat på kärlek och vilja, även om förnuftet har sagt annat. Även kompisar, gamla som nya, har ifrågasatt mitt omdömme enormt mycket. I slutändan så har jag stannat av kärlek till den speciella individen. Den som jag såg långt där inne, men jag var inte personen att locka fram den. Jag känner att jag misslyckades med att vara den som hon behövde. Nu hoppas jag att hon har funnit den rätta och själsfrände.
Det har iaf jag gjort.
Nu vet jag iaf att jag inte är den som hindrar henne att leva sitt liv som hon vill. Nu vet jag iaf att jag var omtyckt och att det är synd att livet har varit orättvist mot andra. Släkten har varit en underbar släkt och jag saknar dom så jävla mycket, men jag har även fått rådet att inte följa andras fotspår och vara den som suktar efter gammalt och okänt. Släkten vet nog bäst av erfarenhet. Jag kan inte fixa allt som är trasigt. That’s a fact.
Hur har det nu gått med Selma sedan sist?
Ja, efter att ha blivit satt på plats ordentligt så har hon varit en ängel. Hon tar plats och visar att hon finns, men visar samtidigt otroligt mycket kärlek till alla. Jag får min del, fast mamma och Raed finns. Hon är fan underbar. Vilja som om hon prenumererar på det, humör som en tokig men ack så kärleksfull när lugnet lagt sig över henne. För mig har hon varit en utmaning, och jag är glad att jag har lite erfarenhet i ryggsäcken och det tackar jag för. Utan den så hade jag nog bett Freja om hjälp vid det här laget.
Jag tror att vi kommer att lyckas förbannat bra, alla fyra, med att få Selma till en underbar individ. Det viktigaste verktyget som vi har är att kunna prata, och gissa om det funkar här i denna familj. Inga hårda ord, bara normala regler och gott om kärlek. Det är vad jag ser här hemma. Till och med katterna visa samma sak. Jag har funnit min plats i livet och meningen.
Våra mål är dom samma, så även värderingar.
Kiatara ska hon iaf heta.
God Morgon.
:ireful1:
Matte och Greta, båda sex år, satt på en bänk i parken och språkade.
Recent Comments