Efter att vi hade kollat på huset, sett den lilla hundkojan som jag satt och åt hundmat i och sett gungan som jag troligen gungat i som en 3-5 åring, så åkte vi vidare mot Ånge. Erikslund var ju ganska litet så det fanns inte så mycket mer att se där.
Det fick bli den lilla krokiga vägen eftersom jag kommer ihåg den bäst. Många minnen for fram i mitt medvetande och jag bara njöt av allt.

Strax innan Ånge så svängde jag upp på en skogsväg och Nettie såg lite förvånad ut och funderade nog på vad som var på gång. Brännan 220 var målet. Det var huset som min mor och dåvarande man Ernst byggde nån gång på 80-talet som jag ville visa. Ernst var hemma så vi gjorde slag i saken och gjorde ett litet besök hos dom. Gisses vad tiden går fort. Vi fick kaffe och sedan uppdaterade vi varandra om tiden som gått och utböt en hel del minnen. Nettie satt och lyssnade på allt och det såg ut som att hon tyckte det var intressant och roligt. Ett annorlunda sätt att ta del av min uppväxt.

Innan kvällen blev för sen så åkte vi in till Ånge och skaffade kvällsmat och frukost. En guidad tur genom hela Ånge erbjöds och sen tog vi en promenad runt den lokala badplatsen där jag plaskat omkring en hel del.

Nej, vi såg INTE till medlemmarna i Takida. Ja, dom kommer ju från Ånge, men dom var tydligen inte intresserade av att träffa mig och hölls sig således borta. :ireful1:

Nu var det dags att leta reda på en plats att slå upp tältet och till slut bestämde vi oss för att slå upp det väldigt nära ett av Ånges små vattenfall alá damm eller ngt sånt.
Vi fajtades med småflå (knott mindre än knott som tar sig igenom tältets myggnät med lätthet) och dom var ettriga. 1mm liten och biter värre än en stor mygga. När vi hade börjat få upp tältet som kom Ernst ned och tyckte att det minsann inte skulle tältas ngt. Han erbjöd sig att låta oss sova hemma hos dom då barnen var borta och det fanns sängsplats. Vi (jag) stod på oss och skulle minsann tälta och så blev det. Han skrattade och sa att dörren stod öppen hela natten om vi ångrade oss. Han var för go Ernst, TACK!

Vi grillade korv och kollade på solnedgången och snart så kröp vi in i tältet och somnade i varandras famn till bruset av vattnets lugna framfart. Det var bra mysigt och rätt var det var så gick larmet på min bil. Det tutade och stod i så Nettie gick ut och kollade. Ingen där.
Jag larmade bilen igen och vi lade oss och sov igen. Resten av den natten så vaknade jag flera ggr av att det regnade och drömde om att bilen var rensad på saker när när jag slog upp mina blå.

Det var allt på tisdagen. Vi hade hunnit med en hel del den dagen.
Resten kommer sen

*TTFN*

I natt har jag sovit förbannat dåligt igen. Min halsfluss har hållit mig vaken nästan hela tiden. Dock är mitt humör på topp och här har det varit full fart sen 7 i morse. Vi har hunnit med att ligga i sängen och busa, gosa, mysa och så klart även hunnit med ett mindre bråk med Selma. Det hör till har jag märkt, men tusan vad långt vi har kommit med hennes humör och vilja.
Ena stunden sitter hon och blänger på mig och jag måste vara den mest hatade personen i hennes liv, och nästa stund sitter hon som ett plåster på mig och älskar mig högt. Jag älskar det. Jag älskar att fajtas med henne då vi faktiskt ser framgång och hur en underbar liten tjej växer fram ur det hela.

Selma har fått min gamla spegel och är nu i full färd med att måla den fruktanslöst chockrosa. Hon har hjälpt till med att slipa upp den lite så att färgen ska få fäste. Detta redan före 9 en söndags morgon.
Livet är bra underbart. Ingen sovmorgon här inte. Det gör mig inget, ty jag trivs som fan. Jag känner att jag betyder så jävla mycket för henne och det gör att det är roligt att engagera mig i hennes liv.
Jimme hit och Jimme dit. Jag skäller, bråkar och har förståndiga samtal om vad man får och inte får göra. När det är klart så kramas vi och älskar varandra och har knutit ihop varandras band lite mer.

Idag ska Selma till sin pappa och det är faktiskt med sorg jag väntar på det. Det kommer att bli tomt och tyst här hemma då hon nu har varit här i nästan 2 veckor. Nu ska hon vara hos sin pappa nästan lika länge, men jag funderar på att försöka få Nettie att hämta henne en stund till helgen så att vi kan kramas ett tag.

Jag kommer att sakna världens underbaraste unge.

Nu ska vi åka och hämta min cykel i A-hill så at vi kan cykla tillsammans och köpa en glass. Solen skiner och det kommer att bli ett underbart väder.  :bye3:

I måndags så var jag, Nettan och Semlan till Järvsö Zoo och kikade på de underbara små djuren. Jag är lite besviken över hur lite djur det fanns där faktiskt. Jag hade föreställt mig bra mycket mer, men som det var nu så tyckte jag att det liknade mest en öken. Det roligaste på hela dagen var nog iaf den lilla lekhagen med de små killingarna och kalven. Ja, det fanns ett par kaniner oxå, men dom var inte på långa vägar lika roliga som kalven.

Den rackaren var en riktig kelgris (kelkalv) som roade mig ett bra tag. Det var som att ha Prince i knät, fast ett par storlekar större. Killingarna var som killingar är… små, stojjiga och allmänt charmiga. Synd att dom flesta små djuren blir tråkiga som vuxna. Kalven blir en bråkig och elak tjur, om han nu får behålla ballarna. Killingarna blir stökiga getter och en av dom blir troligt vis en bock som pissar i sin egen mun när han känner brunstiga honon i närheten. Tro mig, det är allt annat än mysigt.

Själva promenaden på Järvsö var tydligen nära på 3km och med en lagomt glad Selma så gick det som det brukar. Galant, men ändå inte. Än så länge har vi starkare vilja än henne och kan lura henne till det vi vill, men det genomskådar hon snart. Som tur är så är hon världens goaste mellan varven som gör att man står ut. Senast idag fick jag höra många saker som kom från hennes mun och fick mig att skratta gott.
- Mamma det var nog lite tokigt av mig att göra så där.
Det var en av dom sakerna som hon sa idag, strax innan hon skulle gå till sängs.

När promenaden var över och vi sett mer ekorrar än andra djur så åkte vi hem och var ganska nöjd över dagen. Det slutade bra och  Selma skötte sig utomordentligt i bilen både upp och ned. Ja, det lutade med att både Nettie och Selma somnade i bilen hem så jag roade mig själv med att försöka hålla mig vaken och jävlas lite med andra trafikanter som var lite stökiga. När alla vaknat igen så var det lite allsång i bilen och snart landade vi hemma vid. En helt underbar dag om man får sammanfatta den.

Alltså, mitt i en backe i Östersund, där lade min koppling av på Bettan.
Vi hade varit på Frösö Zoo och kikat lite på djuren och hälsat på min moster som är “delägare” i Zoo’et. Innan vi skulle åka omkring mer så tänkte vi att det kanske skulle tankas lite på Jet så att man med säkerhet kunde säga att vi inte skulle råka ut för soppatorsk någon stans.

När vi hade kommit in i centrum och skulle stanna vid ett rödlyse så kände jag hur kopplingen for sakta åkte ned i golvet och stannade kvar. Min första tanke var att nu jävlar hade slavcylindern gått i växellådan som sköter kopplingen. Det var det värsta tänkbara, så det är så klart att det var det som dök upp i skallen. Jag tittade på Nettan och sa att nu var det kört typ. Kopplingen är trasig.

Sen tänkte jag att det kunde vara huvudcylindern till kopplinen som hade gått. Det är inte lika jävligt, men dock tillräckligt för att ställa till det ett tag. Medan jag kollade i backspegeln så funderade jag vidare och konstaterade att jag inte fick ur ettan. Vi stod där vi stod. Varken frammåt eller bakåt. Tusan och dubbeltusan. Vad gör jag nu då?

Efter lite ryckande och slitande i växelspaken så fick jag ur växeln och kunde sakta rulla bakåt med varningsblinkers påslaget. Det tutades och bråkades bakom mig, men dom verkade oförstående om att jag faktiskt hade problem med bilen. Efter ett tag så gick det nog upp ett liljeholmens för dom bakomvarande och dom böt fil och körde förbi. Jag rullade vidare bakåt samtidigt som Nettan konstaterade att det kunde bli jobbigt när vi kommer ned till korsningen.

Efter att det åkte förbi väldigt många bilar så stannade en väldigt trevlig farbror vid namn Thomas och frågade om vi hade fått hjälp. Det hade vi så klart inte så han erbjöd sig att bogsera oss till närmaste mack, för där kunde vi ju inte stå. Vi blev väldigt glada över erbjudandet och snart rullade vi uppför backen igen och genom korsningen. Då frågade Nettan hur jag kunde vara så lugn. Hon hade rätt, jag hade inte hetsat upp mig över huvud taget utan bara tagit allt med ro. Det är fan inte likt mig alls.
Jag har blivit en bättre Jimmi, det är bara att konstatera.

När vi kom fram till OKQ8 så stannade Thomas kvar medn jag ringde försäkringsbolaget. Efter att jag pratat med dom som var det bara att konstatera att det inte gick på försäkringen att fixa kopplingen. Det var maskinskada och den hade gått ut för länge sedan. Jag kunde få hjälp med bärgning till verkstad och hyrbil, men med en självrisk på 1200.

Thomas erbjöd sig att bogsera oss vidare till Saabverkstaden så att vi kunde ta reda på om jag kunde få hjälp.
Verkarn på Saab kunde inte hjälpa oss med att få bilen fixad, inte förrän på fredag. Tusan och dubbeltusan igen. Däremot så sa han att det troligen var fel på en släng när jag beskrev hur kopplingspedalen hade sjunkit. Han följde med ut och visade mig vart. Jag kände efter och mycket riktigt, den hade vittrat sönder.
Nu var den hjälpsamme Thomas framme än en gång. Han ringde till en annan verkstad. Peter Karlsson, en Mekonomen verkstad.

Efter lite tjattrande så gav han mig nallen och jag fick prata med Peter själv. Han hade fullbokat, men om vi kom med bilen på en gång så skulle han kunna fixa den under morgondagen, torsdag alltså. Han kunde inte säga någon tid. Allt från morgon till kvällen. Han skulle ringa när den var klar och ville inte ha någon som hängde över axeln och väntade. Lite bitter den där Peter tänkte jag, men han var ju fan bussig som tog emot min bil.
Än en gång så bogserade Thomas oss och snart stod bilen hos Peters verkstad.

Som om inte det räckte. Efter att jag lämnat bettan och en ny slang för att kunna fixa bilen så hjälpte Thomas oss än en gång med att helt sonika skjutsa oss med tält och annan packning till närmaste Camping. Vi tackade honom så hjärtligt vi kunde och tog hans nummer så att vi kunde nå honom sen.
Nu hade vi ingen bil så allt som vi hade tänkt göra var bara att glömma, men vi fick en plats för tältet och sedan fördrev vi kvällen och somnade in.

Dagen efter så ringde jag upp Thomas och bad om numret till Peter på verkstaden, då jag var tvungen att ge dom ett nytt nummer att nå mig på. Min nalle hade slut på ström så jag tänkte ge honom Nettans. När jag ringde Peter så fick jag veta att bilen skulle vara klar om en 45 minuter. Jag blev så klart jätteglad och snart var vi på väg dit för att hämta bettan. Slangen hade gått på 309:- och när jag skulle betala för jobbet så gick det på 1094:-.

Slangen blev gratis för jag hade bonus på Saabkortet så jag betalade bara för jobbet. 18 timmar efter att den hade gått sönder så stod vi med nycklarna i handen igen och tackade så jävla mycket för en förbannat god serviceanda. Får ni fel på bilen i Östersund, ring Verksta’n.

Ett stort tack till Thomas som såg till att vi fick allt ordnat. Du är guld värd och vi är dig evigt tacksamma och skyldig en god gärning tillbaka.

Även ett stort tack till Verksta’n, Peter Karlsson, för att du tog dig tid att klämma in oss i ett redan fullt schema.

Utan er så hade vi inte varit hemma torsdag kl 22. Då hade vi nog varit hemma idag.

ÄNTLIGEN!

En Canon EOS 450D har hittat hem till mig och Jeanette nu. Efter en lång tid med stor ågren så gjorde jag slag i saken. Nu har den flyttat hem till mig och jag är hittils väldigt nöjd. Jag tror jag har hittat en kamera som jag kan växa i och inte vara missnöjd över som mina tidigare. Dom bilder som jag redan har tagit med den visar stor potential.

Ja, det blev jag som stod som motiv och Rickard tog det första kortet.

Willy (Wilfred) och Rickard (Aronsson)

Totalt obehandlade bilder och jag må säga att dom är till stor belåtenhet. Det ska bli roligt att få dokumentera semestern nu och även få knäppa nya kort på fina Selma och Jeanette. Dom passar så bra framför kameran.
Jag återkommer med mer om kameran när jag fått testa den ännu mera.

*TTFN*

Highlander 5: The source

Duncan MacLeod, the Highlander, samlar ihop ett gäng odödliga för att söka efter den heliga gralen - källan till deras odödlighet!

Den här filmen såg jag idag. Måste säga att det blir bara sämre och sämre. En gång i tiden, när den första Highlander släpptes med Christopher Lambert och Sean Conner, så var det en sådan underbar film så att jag fick ståpäls. Det var 1986.

Connor MacLeod, den odödlige som levt i 450 år, var något ofattbart för mig. Ja, jag erkänner att det var från filmen Highlander som jag tog mitt Mc i McGilljam. Lite ändrat, men direkt plockad från filmen.

There Can Be Only ONE!!!
Genom att avlägsna huvudet från kroppen på andra odödliga så förs kraften över till den som utdelat hugget. Denne blir starkare.
Highlander 2 - The Quickening var oxå väldigt bra. Då var både Lambert och Connery kvar, men i tredje filmen så började det gå lite åt pipan. Connery var inte med längre, vilket jag ser som ett nederlag då han besitter en pondus som höjer filmerna han är med i. Lambert var med till film nummer 4 men det var hans sista. Därmed försvann även den lilla kvalité som fanns kvar i serien.

Denna senaste och troligen (förhoppningsvis) sista delen var för mig en stor besvikelse. Den gamla känslan var helt borta. Magin och mystiken som bortblåst och jag satt med och kände mig pinsam att jag ens försökte kolla på den.

Idag är det dagen efter ju…

Vi hamnade hos Nettans mamma i Ä-by efter lite packande här hemma. Jag var vuxen nog att komma ihåg regnkläder åt mig och Selma, men Nettan hade så klart inte något bra att ta med. Solen sken men det smög omkring lite elaka moln på himlen så jag misstänkte att det skulle bli regn ju.

När vi hade parkerat bilen hos Nettans mamma så stoppade vi Selma i vagnen och knallade iväg mot bygdegården. Vagnen var ett smart drag av oss, ty det var en bit att gå. Selma hade inte klarat det i sina fina skor så vi sparade hennes små fötter med en trevlig resa i vagnen istlället. Vi skulle kolla när dom reste majstången och det hade även pratats om att hoppa små grodor, vilket jag inte var så sugen på. Stången gick an och kunde vara lite mysigt, men inga grodor för min del.

Vi träffade även Cribbe med barn och Mari var med hon med. Fikade lite i det gröna gräset och snart fick vi iaf användning av regnkläderna. Haha, jag vann. Det resulterade i att vi gick tillbaka till Nettans mamma och sällskapade med dom som var där i stället. Jocke var där med en kompis, Angelica med kille och mamma Pia. Stackars Janne (fadern i huset) hade en sådan otrolig värk så att han såg jag mest sovandes i sängen. Tråkigt att inte han kunde vara med oss alla.

Krockertspelande och gemenskap.

Mat och dryck.

Vi hade en mycket trevlig med mycket mat och prat. Vi passade även på att spela lite krocket. Det var fan år och dagar sedan jag gjorde det och det är ju så roligt när man är full styrka. På 2 personer är det inte alls lika roligt. Kvällen flöt och Selma blev bara tröttare och tröttare. När Jocke och hans vänner drog och Angelica med kille satte sig i bilen så kände även jag att det var dags att åka hemmåt. Selma somnade i bilen så det blev till att bära henne in till sängen. Tyvärr så vaknade hon och det tog sedan lite tid innan hon åter somnade.

Summa summarum på denna dagen var att JAG hade det mycket trevlig. Selma hade varit en solstråle mest hela dagen och jag tror att även Nettan trivdes fast hon inte var taggad över huvud taget.

*TTFN*

Det var ju en aning mulet och riktigt trevliga mörka åskmoln som hängde över Ericsson och förföljde mig hem mot Bomhus när jag slutade jobbet dag vid 14 tiden. Hann hem och stänga av PC’n och dra ur kablarna till Tv’n & Co innan det började åska och blixtra en hel del. Pust!

Även om jag gillar åska och alla blixtrar så gillar jag inte att hela min elektroniska arsenal kan stryka med av en liten urladdning av Moder Natur’s ilska.

Jag var ner i källaren en sväng och då gick strömmen, jag hörde riktigt hur regnet slog ned och tyckte att det var skönt att jag hunnit hem och stängt av allt som kunde ta skada. Bytte från arbetskläder till “civila” kläder och hastade ut genom dörren. Jag hade lovat morsan att hon skulle bli hämtad kring kl. 15.oo för en snabb tripp till Köpis. När jag klev ut genom ytterdörren såg jag att det hade haglat i regnskuren som just hade slutat att dränka omgivningen. Snabbt fram med kameran och tog en bild av de sockerbitsstora hageln. Tyckte att det så mysigt ut med vit hagel på grön gräsmatta.

Väl på Köpis inhandlade jag en ny “köksstereo”, min gamla har mer eller mindre gett upp efter en attack från en tekanna som gett efter för jordens dragningskraft och hoppat ned från en hylla ovanför stereon. Teknikmagasinet hade en Denver TCU-209 för 399:- . Lyssna på radio, kassetter, vanliga/brända CD:s eller MP3-låtar från USB-minnen/MP3-spelare/SD-minneskort.

Bara att hoppas att den är lika bra som de påstår….

Efter att ha varit smakråd åt morsan på Lindex bar det av hemmåt igen.

Nya “Bettan” är riktigt rolig att köra, man sitter så himla högt mot för i Fiestan.

Släppte av morsan och rattade hemåt, nöjd med att ha hittat en bra stereo till köksbänken. Väl hemma när jag skulle köra in bilen i garaget, kom Janne som bor i 9A och sa att jag skulle ringa försäkringsbolaget. Varför ? undrade jag och Janne berättade att den hageklskur som kommit under eftermiddan slagit hål på de flesta altantak i föreningen. Snabba steg genom radhuset och ut på altanen. Och JA det har blitt en hel del hål i taket. :eek: Några få bitar av det nylagda taket har klarat sig, tror jag, men i resterande takplast så är de en hel del hål.

Janne berättade att hans föräldrar hade över 70st hål i sitt altantak. Ska man vara glad att jag inte fick så många hål? Kanske… Efter att ha letat reda på telnr. till försäkringsbolaget så slog jag en signal. Men icke ! De hade redan stängt sin växel och allt annat. Kl var efter 17.00 och då går de hem.
Så nu får jag vänta tills imorgon för att få reda på om försäkringen täcker hålen. :duh: Har försökt att leta på hemsidan och i min försäkringsbeskrinvning om vad som ingår, men det är totalt omöjligt att klura ut om jag har turen att få ersättning eller om självrisken är högre än vad ny takplast kommer att kosta.

Undra om jag skall lägga takplåt istället ? Slipper ju byta varje gång det haglar iaf….

Kom på att mina grannar Lauri & Seija är på husbils semester denna vecka och nästa inte vet om vad som har hänt och att deras tak också har fått skador. Deras tak är illa åtgånget, så snabbt lite HITTA.SE och iväg med ett SMS att Seijas son borde komma och förbi och se till skadorna.. Inte roligt alls att vara på semester och få meddelande om skador på hemmet, men hellre att bli meddelad än att komma hem efter 2 veckor eller mer och skadorna har förvärrats. Turligt nog hade en av mina andra grannar Tuula även ringt dem och talat om vad som hänt under eftermiddan hemma i Lillhagen, Bomhus.

Och utifall någon undrar så är det bara Janne i 9A som inte är finne i min radhuslänga!

(Stackare! ) Han är ju inte omringad av finnar iaf, bara flankerad på ena sidan !

Så nu vet ni hur trevlig min måndags eftermiddag var….

Någon fler som har fått väderpåverkade skador???

Detta inlägg kommer att spegla MINA tankar över ett SMS som trillade in på min mobil inatt vid 3 tiden.
Jag anklagar ingen och jag kommer inte att krydda historien, snarare hålla tillbaka. Jag skriver det mest för min egen skull som en dagbok som alla andra personliga inlägg, även om det nu råkar var “In Public”.
Du som läser har nu ett val att sluta läsa resten av inlägget. Fortsätter du så har du gjort valet och kan därmed inte hålla mig ansvarig för något…

För många år sedan, nån gång på slutet av -80, så flyttade jag till Karlholm och hade fått ihop pengar till min första och enda moppe. Jag var en glad 15-åring och kände inte någon alls i Karlholm. En dag när jag var ute och åkte så träffade jag en kille på en moppe som jag efter det blev en mycket bra kompis med. Vi växte upp och under den tiden så hängde vi ihop vått som torrt. Det var min bästa vän Hillbom som jag hade så roligt med och vi byggde på min A-traktor och så mycket annat. Vi har bott som grannar, vägg i vägg och gått igenom en hel del tillsammans. Tiden med Hillbom, Matz, Niklas Läth (Truckernicke) och alla andra var en underbar tid. Ni har format mig till den jag är inom mig, mina värderingar på det mesta.

Tiden gick, vi blev alla äldre och jag flyttade ifrån Karlholm för jobbets skull. Jag hamnade till slut här i Gävle och har väl mer eller mindre tappat kontakten med mina gamla vänner, och fått nya. Det är mer sorg jag tänker tillbaka över hur lätt det gick att tappa kontakten med alla goa och underbara vänner. Matz är kvar och Truckernicke har ju hittat mig här igen och det känns förbannat bra. Att hala in alla små trådar igen till sina gamla vänner är underbart och dom trådarna använder jag för att sy ihop mina sår i själen.
Hillboms tråd däremot känns förlorad av många små anledningar. Det VAR min BÄSTA kompis, och det var många år sedan.

Inatt fick jag ett sms från mitt X om att hon var med en före detta BÄSTA kompis till mig och hoppades att det gick bra. Det var ju hennes problem tillade hon.

Ja, det är nu mina tankar kommer.
Varför fick jag det sms’et? Jag umgås inte med honom längre, även om vi åkte moppe tillsammans och har växt upp tillsammans i många år.
Skickades det för att såra mig? Om mitt X väljer att vara med en kompis till mig som hon vet att jag mer eller mindre inte pratar med så finns det ingen anledning till att låta mig veta det, eller?
Vänta nu föresten… Är inte hon redan tillsammans med den där Skäjtaren och ska gifta sig? Äsch, något måste ha gått fel.

Ja, mitt X lyckades riva ett litet sår i mitt hjärta som håller på att läka av många andra sår, men det är som sagt hennes problem. Ärligt talat så räckte det att den übersöta lilla katten Prince kom in och tittade på mig med sina vindögda ögon för att det lilla såret som hon rev upp skulle läka ihop igen.

Nu sitter jag mest och ler för mig själv över situationen som mitt X och en före detta bästa kompis har hamnat i.  Jag visste att hon var på Bilagan igår, ty stan är rätt liten, men jag trodde inte att mitt X skulle gå hem med honom. Inte efter att hon fått veta hans olika sidor, långt innan det var slut mellan oss. Om det nu var igår. Min före detta bästa vän skulle ju ha besök från Gnarp eller ngt sånt. Hjärtat, ville du såra mig så kunde du valt någon bättre. Någon som står mig nära, inte en före detta kompis som jag inte pratar med eller umgås med.

Om det var för att såra mig hårt så var det misslyckat Lilla C.

Det konstiga i slutet av allt detta är att jag med viss säkerhet trodde att hon var tillsammans med en annan. Åtminstone verkar det så på Helgon. Är det någon som blir sårad nu så är det väl han om han nu på något konstigt sätt råkar få reda på det här, och om dom nu är tillsammans. Ett giftemål var ju iaf planerat i december, och jag trodde det var mellan dom 2, så jag blir inte sårad, snarare skrattretande förvirrad.

Pratade med min bror nyss, och var ju så klart tvungen att nämna det här för honom. Han blev arg som ett bi och jag är glad för min gamla bästa väns skull att min bror bor i Sthlm och har barnen. Haha, Roine blev jävligt arg…

Summa summarum kära dagbok.
Se hur livet kan ta sina vändningar med oss alla. Stackars dom oskyldiga som hamnar i mellan. Stackars lilla Mickis. Detta är fan lägre än Glocalnet.

Nu kommer jag iaf inte att ta emot fler samtal eller meddelanden från min före detta vän, det är en sak som är säker. Nu har han bevisat var han står, även mitt X.

Som sagt, detta är mina tankar baserat på intryck som jag har blivit matad med.

Jag är iaf glad att jag äntligen har hittat någon som jag känner att jag KAN LITA PÅ, och som litar på mig. Vägen hit har varit förbannat krokig med några besök ned i diket, men vi har tagit oss upp på vägen igen och lyckats häva sladdarna. En bättre människa än Jeanette finns inte. Selma är underbar och jag har inte varit med om att ett barn som inte är mitt har tagit till sig mig mer än vad hon har gjort.

Nu känner jag att jag är älskad av ALLA, min väg är utstakad. Adressändringen är gjord.

Jepps. Så är det… jag tvättar.

I tvättstuga går maskinerna och medan jag väntar så sitter jag med laptopen i knät. Inte i tvättstugan då då, även om det skulle gå att surfa därifrån med, utan i soffan med P3 som sällskap.

Nettie hade nog inte hunnit tvätta denna vecka, men det fick jag reda på alldeles nyss. Det var alltså inte därför jag tog tvätten denna gång. Jag ville inte att hon skulle göra allt, och absolut inte tvätta jämt. Så roligt är det inte. Nu får jag ju till och med vara i tvättstugan och eftersom jag ändå skulle vara ensam på förmiddan så tänkte jag att tvättkorgen såg lagom full ut för mig.
Ja ok då, jag erkänner. Jag skulle tvätta mina microdukar till bilen på en gång. Liten baktanke kanske…

Igår vaknade jag tidigt. Eftersom jag inte hade lurarna i öronen så vaknade jag av att Selma smög ur sin säng och tassade in till oss. Låg och drog med en stund inna jag klev upp. Alla 3 åt frukost i kuvösen och sedan traskade vi hand i hand till dagis. Selma var på ett strålande humör, vilket inte alltid är fallet. Mer ett undantag…

När dagis var avklarat så förljde jag med Nettie till WorldClass för att kolla läget där. Jag har ju inte provat deras maskiner, och jag lär nog inte återkomma dit heller. Fria vikter var det brist på och deras tyngsta hantel vägde 38kg och den är jag snart förbi. Däremot hade dom mängder av maskiner och många var till samma muskler fast på ett annat sätt. Nej, deras gym sågar jag. Snyggt och fint, snäll personal som försöker sälja kort för 4k. Fina löpband och trappmaskiner, men nej, jag håller mig till Kraftsport jag. Det må vara slitna och gamla saker där, men det är fan bättre. Deras tyngsta hantel ligger nog på 65kg, och dit lär jag nog aldrig nå.

Väl hemma så slappade vi lite och käkade lunch i kuvösen. Jag tog en snabb dusch innan jag drog till jobbet. Fick träffa Micke Mattsson där, min blivande chef. Det var mycket trevligt, ty det var ngt år sedan vi sågs på huvudfabriken. Jag tror att det kommer bli bra med honom som chef, men jag kommer att sakna Camilla som fan. Camilla ska btw få nya naglar här hemma på tisdag nästa vecka. En liten avskedpresent från mig och Nettan. Ska bli roligt att få snacka lite utanför jobbet.

photo credit: databhi ??

Nej, nu ska jag ta en lov runt lägenheten och seom det finns ngt mer att pyssla med i hushållsarbetsväg. Ser mörkt ut, för hon har hunnit före mig med det mesta i några dagar nu.

*TTFN*