McGilljam.com

1499:- För att… ja… allvarligt… Nej, jag tror INTE på det.
Vill du chansa så finns dom på EliteFashion.se.

Det är en sak som slår mig.
Njae, inte dom här då då, för då skulle man fan få ont i huvudet. Allt det här med att sätta in fake i brösten börjar faktiskt tendera att gå tillbaka. Åtminstone här i sverige. Nu är det i mellanöstern som det är en jävla rullians på det hela. Desto billigare.
En resa, se sevärdigheter, äta god mat och avsluta resan med att tillverka sådan här som ni ser intill.

Btw… är dom fake? Det måste dom vara… eller ?

Då kommer nästa fråga. Hur FAN kan man operera till den där idiotiska strorleken. Haha, tänk dig hur det ser ut på stranden. Ser framför er hur alla ligger ned och solar. Din blick sveper över folkhavet tills du ser…

Jag vet iaf en som jag TROR lätt skulle kunna lägga in den där storleken….

En annan sak som gör mig förbannat förbryllad.
Hur kan det komma sig att jag har 46 träffar på min sida från porn-digest.com?

*TTFN*

God Morgon Nettie och alla andra.

Nu har jag vaknat och är på G för att ge mig iväg på en träff i Söderhamn med mina Saab-vänner. Jag har sovit väldans gott i natt, och det kan bara bero på det härliga vädret som är ute. Jag älskar regn faktiskt, men inte när man ska göra något som har med uteaktiviteter att göra dock

Prince kom in och gjorde mig sällskap i morse. Rullade ihop sig under täcket mot mitt bröst och kurrade lågt. Det var fan riktigt mysigt. Synd att Nettie inte låg där oxå.

Hoppas det går bra på jobbet idag hjärtat så syns vi i kväll. Puss och Kram.

Saxat ur GD 20080517

Har inte män bröst i vanliga fall om de inte är överviktiga?
De har ju bröstvårtor, precis som vi kvinnor….
Och bröstvårtor brukar i de flesta fall sitta på varsitt bröst….
Har jag missat något viktigt ang. den manliga anatomin, eller ?

Efter att ha arbetat non-stop i 10 år bestämde sig ett par som ägde en kinesisk restaurang sig för att ta ledigt en kväll, stänga restaurangen och bara rå om varandra. Mannen öppnade en flaska vin och satte sig ned bredvid frun i soffan. För första gången på 10 år kysste de varandra passionerat. Några minuter senare, för första gången på 10 år, stack mannen handen innanför fruns blus och smekte hennes bröst. Hon suckade förnöjt och svarade med att smeka hans penis. De fortsatte så en stund, tills mannen lutade sig fram och viskade i fruns öra:
- Vad säjer du om en 69:a?
- Åh älskling, varför måste du alltid prata om jobbet?

Knepig rubrik det där blev då. Skulle vara ngt likt Yoda, men jag tror jag misslyckades helt.

Detta inläg kommer att handla om X och pusselbitar. Håll i er…

Igår var det måndag, det kommer jag bestämt ihåg. Det gamla vanliga att åka till jobbet väldigt tidigt var det primära. Jag är ju inte skitpigg på morgonen, men måndagar brukar vara den lättaste dagen på fm-veckan. Sen blir det bara segare. :lazy2:

Jag och Henri tränade som vanligt efter jobbet och det börjades med bröst och triceps. Öka lite i vikter och det kändes mycket bra. Fria vikter är nu för tiden min favorit. Dock avbröt jag min träning på slutet då ett sms från Nettie kom till min nalle. Det var ngt som inte stod rätt till, så jag packade ihop och mötte upp henne på Maxi. Det syntes lång väg att det inte var så bra, men vi handlade och småpratade. Det blir till att ta igen den lilla missade träningen idag ist, hur nu det skall gå. Jag är så trött just nu.

Det är otroligt det här med att att X går vidare i livet. Det är känsligt som attans om inte alla är med på det från första början, men även då kan det vara ett stort trevande för att komma vidare. X’et kan bli en galen sak som förföljer eller ställer till med allmän oreda. Det bästa är om man kan vara någorlunda sams och hålla argumentationerna på et vettig nivå. Visst, det måste inte kännas bra att du går vidare och träffar en ny. Samtidigt så måste det finnas en viss glädje att du har funnit en ny livskamrat som faktiskt ger dig det som du har saknat. Förutsatt att det är därför som du skaffar en ny.

Skaffar man en ny för att hämnas så är det något som är fel, iaf i mina ögon. Sen kan man ju träffa en ny i ett sätt ta reda på vart man själv står i livet och känslorna. Det ser jag inget fel med, men när det börjar bli för många i raden och man fortfarande inte kan gå vidare, då är det ngt knas.
Jag är inte av den kalibern att jag skulle ställa mig i vägen. Det har jag heller ej tidigare gjort. Jag har svalt stoltheten och insett att vederbörande faktiskt inte kan leva med mig längre, men när ett av dom hade otrohet inblandat så gick det faktiskt lite för långt. Ändå svalde jag stoltheten, fast jag borde vetat bättre så här i efterhand.

Jag är inte stolt över vad som hänt runt om mig i viss mening, iaf inte den senaste tiden. Det är ngt som kunde ha varit ogjort, men jag känner att det är en del i allt som ha guidat mig dit jag står idag. Jag anser inte heller att jag har gjort helt fel eller att jag är sämre än ngn annan inblandad. Jag vet att det har hjälpt mig till att komma underfund med hur det ska vara med mitt liv och jag vet även att det i viss mån har fått samma effekt på andra. Att komma till insikt med sin närmaste omgivning.

Mitt livspussel börjar som smått falla på plats. Jag känner för varje dag att bitarna fogas samman mer och mer. Bitar som satt lite illa för en tid sedan har jämnats till och har fått bättre passform. JAG börjar se helheten och en framtid, och denna gång finns det inga frågetecken. Framtida händelser känns naturligt utlagda i min väg. Ja, jag är en av dom som gått vidare med livet.

Jag hoppas bara att jag inte kommer att vara anklagad resten av livet att jag inte försökte. Jag hoppas att jag finns kvar som ett fint minne så som jag vårdar mitt gamla. Jag hoppas att det jag lämnat kommer att finna sin pusselbit som passar så mycket bättre. Det har bevisats den senaste tiden att du värd det. Många hårda ord har fällts, men jag har inte ett enda kvar att yttra. Det är med ett leende jag kommer att vårda det förflutna och ta med det som en förbannat stor erfarenhet.

Min pusselbit är Jeanette, det har jag till slut kommit fram till. :giverose:

TA TA!

Det blev ju inget dricka i fredags. Ingen wirre, ingen grogg och ingen xider. Vad bidde det då då? Jao… det blev soffan utan intag av starkare dryck.
Inte för att det gör något, men det hade ju kunnat vara lite roligt att få i sig xidern iaf som jag köpte när jag var och handlade åt Cattiz. Köpte en ny sort som jag inte hade smakat alls och den har jag varit sugen på hur länge som helst nu.
Vem vet, det kanske blir att dricka upp den vid en majkase nånstans om några veckor.

I lördags så var jag och Jeanette och hälsade på våra gemensamma kompisar Andreas och Annika i Karlholm. Det var ju ett tag sedan jag såg dom igen nu så det var tammefan dags att hälsa på. Det blev en lagom fika och en massa tjattrande om ditt och datt som vanligt. Mycket trevligt och mycket bra för själen, humöret och framför allt stortån.
Det visade sig att dom hade faktiskt kunnat åka in till stan dom med då. Nästa gång är det deras tur alltså.

På vägen hem så svängde vi in till Kribbe och Tuvali. Novali var på kalas så det var inte full fart där hemma direkt. Det blev väl någon timmes fika där med. En massa skitsnack och skvaller han vi med innan det var dags för Kribbe att hämta sin dotter från kalaset. Då passade vi på att styra kosan mot stan.

Notering 1: Våran samordnare kan inte prata. Ljugde !!!
Notering 2: Tobbe kastar inte sten i glashus.

Söndagen var inte direkt vacker och uppiggande om man tittade ut. Snöslaskregn av något slag och ganska råkallt. Passade på att sms både den ena och den andra i min telefonbok och talade om att jag faktiskt mår ganska bra. Har fått svar från dom flesta, men visst, det finns dom som inte har svarat. Tråkigt som tusan.
Pratade med Dizzy ett tag i nallen och konstaterade att det är mycket möjligt att vi alla får en veckas semester tillsammans att hitta på något roligt på. Det ser jag fram emot faktiskt.

På eftermiddagen så tog jag med mig Selma och Jeanette upp till Matz i Ljusne. Anna ligger kvar på sjukhuset så han hade det ruskigt tråkigt där uppe och jag anade att han ville ha lite besök. Han riktigt stod och studsade på trappen när vi kom fram och klev ur bilen. Roligt att vara väntad och att han såg fram emot besöket.
Frej var lika mysig som vanligt och jag satt som en liten fågelholk ett tag där när det visade sig att den rackaren redan kan alla siffror och att han kan räkna upp till 14 eller 15.
12, etta tvåa… ja vad säger man. Han är nästan 2½ år och satt och pekade på min tröja medans han sa vilka siffror jag hade där. Det glömmer jag inte i första taget.

Ja… det var väl helgen i korthet det.
Idag har jag tränat med Henri igen. Klockan 9 stod jag vid Kraftsportsklubben och väntade. Jag trodde inte att han skulle dyka upp, men det gjorde han. Vi körde rätt så hårt med bröst och triceps men var väldigt nöjda när vi åkte hem. Sen blev det dusch, lunch och en espresso innan jag åkte hit till jobbet. Ja, jag bloggade på jobbet igen, men det fanns faktiskt inte något att göra och snart e det fika.

PUSS OCH KRAM PÅ ER!!!

Btw… imorgon har Olivia namnsdag och på onsdag är det Patrik. ;)

*TTFN*

Funderingen ligger fortfarande kvar. Om det nu är ett sånt problem med att vi killar pratar med brösten, varför opererar man då in större tuttar och sen klär på dom så lite som möjligt?

I morse, 5.25, ringde mitt x Helena och grät. Tårarna bara rann så jag hörde inte direkt vad saken gällde utan hon fick hämta andan och sansa sig lite. När hon väl kunde prata så kom orden:

- GREMLIN ÄR DÖD!

Gremlin skaffade vi 1993 efter att vi hade varit tillsammans ungefär 1 år eller mindre. Jag kommer inte ihåg tidpunkten riktigt. Med Gremlin följde även Toy. Vi hade varit ut till morsan för hon talade om att hennes vilda katt hade släpat in ett antal kattungar under byrån och undrade om inte vi ville ha en. Väl där så stack jag in handen under byrån och det spottade och frästa där under. Ut fick vi 2st kattungar av några till. Toy var svart och hona, och hon var så fin. Såg ut som om hade dragit på sig Batmans cape och hade ett vitt fint bröst. Gremlin var hane och brun/svart tiger randig. Vi tog dom 2 med oss hem och dom blev snart 2st underbara katter och kom och gick som dom ville hos oss och grannarna runt omkring. Gremlin hittade man väldigt ofta inne på Hillboms soffa.

Det tog slut mellan oss och Gremlin flyttade med mig först och sen till morsan. Han gillade tydligen inte att bo hos morsan utan sket inne och hade sig. Till slut så frågade jag Helena om inte hon vill ha honom, och det var några år efter att vi separerat. Toy hade försvunnit på egen hand när jag bodde i Tierp.
Hon ville ha honom och sedan dess har han bott hemma med henne.

Jag ringde till Helena för jul nån gång och sa att det kanske var dags för mig att göra ett besök igen och hälsa på Gremlin och dom. Man vet ju inte hur länge han lever sa jag lite skämtsamt och dom lovade att ringa mig om dom skulle vara tvungen att ta bort honom på något sätt. Jag har åkt förbi hos dom några ggr sedan dess, men inte stannat och hälsat på, vilket jag ångrar nu. Jag fick inte träffa honom igen, men jag har underbara minnen med honom, Toy, Dacke och Helena. Dom tar jag vara på så klart.

Han hade kurrat och varit hur go som helst igår innan dom hade gått till sängs och allt var som vanligt. I morse låg han död bland leksakerna till deras barn. Han hade somnat in själv… ingen olycka eller avlivning. Han fick somna i lugn och ro… 15 år.

Jag älskar dig Gremlin. Rest in Peace, och tack för allt. Tack Helena för att du ringde på en gång. *kram*

Det var tyst.
Mörkret omslöt henne och hon hade inte en aning om åt vilket håll hon skulle gå. Det enda hon kunde tänka på var Nathaniels ord. Orden som skullle eka i hennes inre för all framtid. När hon gav sig av så hade hon inte brytt sig så mycket om vad han menade, men nu var det annorlunda. Hon visste vad hon hade givit sig in på när hon gav sig av, men hon var ändå förvånad över hur hemskt det kunde vara.
-”Var rädd om dig. Du vet att du besitter krafter ännu oupptäckta. Jag väntar på dig vid dit mål.” Det var det sista hon hade hört honom säga. Nathaniels underbara röst var till stor tröst just nu. Kiatara funderade på vilka krafter som han menade. Att hon var liten var ett faktum, men varför hon redan som en liten grönhårig gnomeflicka hade skolat sig i magins färdigheter var ett för henne stort mysterium.

Hon visste inte riktigt varifrån hon hade kommit. Helt plötsligt en dag så stod hon bara där i den vita snön iförd endast en sliten tunika. Hon hade frusit, men redan efter sitt första möte med en varg så hade hon känt den magiska värmen sprida sig. Vargen hade närmat sig hotfullt och hon hade för ett tag känt att hon ville fly. Den hade inte attackerat henne, utan det var en ren nyfikenhet av den pirrande känslan i kroppen som gjorde att hon stod kvar.
Ett blått ljus hade uppkommit mellan hennes händer och sen slocknat. Hon blev först rädd, men kände att det var något härligt med det. Hon koncentrerade sig och snart kom ljuset igen. Kiatara blev mer koncentrerad och snart flög det iväg en frostboll från hennes hand och träffade vargen hårt. Det var underbart. Hon fylldes av en känsla av lust och åtrå. Hon märkte att vargen hade tagit skada och nu kom rusande mot henne i full fart. Snabbt som ögat koncentrerade hon sig igen och denna gång kom den med lätthet och stor kraft. Den träffade vargen i bröstet och med ett ylande föll den ihop. Åtrån hon hade känt vid första smällen återkom, men mycket starkare.

Det var just då som hon hade gjort sin första upptäckt i livet. Hon var en magiker.

To be continued…