Solen skiner… på någon annan just nu.

Vädret har väl inte varit allt för bra den senaste tiden och det påverkar troligen mångas humör. Mitt humör har varit mest i botten de senaste dagarna, med en liten vändning i helgen. Bittra sanningar har även kommit till min insikt och skuldkänslor från nytt och gammalt petar till medvetandet lite extra.

Det bästa med livet är väl ändå att vi varje dag har en chans att lära oss nya saker om oss själva och hur vi funkar. Mitt i allt jobbiga så finns det ett oerhört stöd och utan det skulle jag inte ha klarat mig ur det hela. Jao, kanske med att någon eller några hade fått tagit hand om någon som varit utom sig av elakheter då då.

Jag blir hela tiden påverkad av det jag hör och ser. Det som jag faktiskt inte bryr mig så mycket om kan bli stora saker när jag själv inte har kraften själv att rensa ur sånt som borde gå mig förbi. Att bli av med minnen som är riktigt gamla i form av fysiska ting gör mig inte ett dugg. Snarare skönt att slippa besöka drakens bo och ta reda på det. Mina egna minnen i mitt inre kan ingen ta ifrån mig och ej heller påverka. Vare sig det är nytt eller gammalt. Jag vet vad jag har upplevt. Det finns inetsat i mitt inre, bakom lås och bom.
Inget som fanns kvar var av värde för mig längre. Tack för att jag slapp ta reda på skiten.

Jag känner mig ofta som en man i gråblå, nästan svart kåpa, som står längs en vidsträckt skogsdunge. Runt om finns ett tungt mörker, men i min hand håller jag ett starkt ljus. Jag beskådar ofta mig själv och min omgivning och försöker se vad som gör min värld så mörk. Ljuset jag håller i min hand ger mig tröst och stöd. Ljuset håller med en stor envishet allt mörker på avstånd.

När mitt bröst är fyllt av sorg och tårar så finns hon där och lyser upp allt. Hon finns där för mig och hon får mig att kunna stöta bort mörkret bit för bit varje gång jag brister. Sakta men säkert är hon ljuset som jagar bort det mörka som bor inom mig. Jag orkar mer och mer, och jag kommer allt starkare.

Tack Jeanette, ty du är ljuset.

Ja, för ett tag iaf.

Nu känns det så där igen som att vad jag än gör och säger så blir det fel eller så är det helt enkelt fel. Känslan inom mig bubblar över att jag minsann inte har ett enda jävla rätt i hela kroppen.

Eftersom att jag ser ett mönster i det hela så är det nog kanske så. Jag är en idiot.

Nej, det är lika bra att inte ha en egen vilja och bara göra som alla andra säger. Jag hoppas jag blir en trofast Golden Retriever i mitt nästa liv så kanske jag lyckas med nånting i alla fall.

Ja, idag är jag bitter…

Förbannat bitter…

Det finns dom dagar då allt känns förjävligt. Både för mig och för andra.
Det finns dom dagar då man bara är arg, bitter och irriterad, utan någon speciell anledning.
Det finns dom dagar då du inte kan säga vad problemet är.

-Var det bra så?
-Ja.
-Vad är det då?
-Inget, låt mig bara vara…

Det finns faktiskt sådan dagar.
Dagar då den du lever med faktiskt ska kunna ta en sådan sak som att bara hålla sig ur vägen och vänta på att det går över. Det kommer det att göra och ju mindre man petar och jävlas, desto fortaregår det faktiskt.

Så funkar jag iaf. Jag ställer frågan om vad det är. Får jag inget svar så låter jag det bero. Vill vederbörande att jag ska veta vad det är så kommer det ju ändå fram så småningom. Jag är inte den som trugar fram ett svar, nej då får det hellre vara.

Ja kommer ändå att få veta vad det är och skulle motsatsen visa sig så var det kanske ändå inte mitt problem.

Läs resten av denna artikel »

Så är det.

Saker som jag inte bör känna bubblar inom mig och undanstoppade beteenden smyger sig upp till ytan. Jag kokar…

Nu vaknade Semlan… det blev inte längre blogg än så här.

Hörs.

Marcela Moraga

Fredrik Cederlöf
www.miloo.se/fredrik
2008-04-25 13:37:33
Det är inte det att hon säger Boll när hon menar Bull. Det är inte det att hon läser som Jenny 10 år gör när hon håller föredrag om “Min Sommar” första skoldagen i augusti. Det är det att vi inte kan relatera till det du säger. Mitt P3 i Sveriges Radio kan enligt min mening utgå ur sändningsprotokollet.

När Deniz Merdol sände Mitt P3 skapades Facebook gruppen “Alla vi som hatar Deniz Merdol på P3″ en grupp som nu är uppe i 944st medlemmar. En nära relaterad grupp vid namn “Alla vi som älskar Deniz Merdol” skapades även. Den fick 280st medlemmar. Hon fick tillslut lämna eten.

Jag är för mångfalld men mot kvoteringar, det är jättefint att Din Gata får sända prime time efter Christer på fredagar, men hur stor är denna grupp i Sverige som kan relatera till Rinkeby Dancekids, stenkastning i Rosengård och en snabbkurs i förortsglosor. Marcela Moraga, när du säger att Cubaner äter dansformen salsa hur unik är du då egentligen. Eller när du enbart läser upp mail som börjar med “Hej Marcela, du är bäst…”. Har vi inte fått nog av Kinafasoner.
Läs resten av denna artikel »

God morgon.

Vet ni vad en Doggy är?

Jag vet… och ska tala om det snart…

Jag har nyss vaknat upp och känner mig tung som fan i kroppen. Ja, jag skulle ha jobbat ty min semester är slut, men en ihärdig fökylning eller vad tusan det är har satt stopp för det. Jag var till hälsocentralen igår och fick besöka en doktor som jag inte förstod vad han sa, men undersökningen gick iaf bra.
Stick i fingret och pet i halsen med 3 meters topz och sen till väntrummet. När allt var klart så fick jag reda på att jag inte hade någon infektion iaf. Om jag ff hade ont i öronen om en vecka så skulle jag återkomma men jag tvivlar på att jag gör det.

Det går över, troligen ett virus som snaskar på min hals och stoppar igen bihålor och annat roligt. Fick något för hostan och något anant för att underlätta andningen för det är tungt att andas. I morgon blir det nog att hasa sig till jobbet i alla fall, för jag blir galen av att gå här hemma ensam. Nettie jobbar till 19 i kväll så jag vet inte vad tusan jag ska slå ihjäl denna dagen med.

Friskluft måste man ha så jag går nog en sväng och sätter upp lite lappar om Saabträffen vi ska ha i Engeltofta på söndag. Sen kan jag… ja, jag vet inte. Surfa, vila, glo på film, laga lite käk och ha tråkigt.
Nej, jag är inte bitter. Jag är bara uttråkad.

Vi håller på att fixa sovrummet här hemma. Vi har målat om 3 väggar och tapetserad en fondvägg. Lila vägg bort och in med någon mindre skrikande. Det blir nog bra det här. Ni ska få se bilder sen.
Till det ska det in en ny vit Hemnes (säng) och en stor vit byrå av med samma namn. Ikea blir bra, och jag tror Nettie när hon säger att det blir fint till slut. Till det så blir det en hylla med spots för läslyse och en ny taklampa. Taklampan har inte bestämts än, men det kommer.
Tusan vad fint det kommer att bli. Första gången som jag stylar ett rum på allvar med någon och vi har absolut inga problem med att komma överens.

Ja, det var väl allt för denna gång.

Just ja… att göra en Doggy var det…

Doggy: Att gå ut i naturen och sätta på någon. Det kan vara vem som helst, vart som helst och ska tydligen vara det senaste.

Doggystyle är något annat…

Alltså, mitt i en backe i Östersund, där lade min koppling av på Bettan.
Vi hade varit på Frösö Zoo och kikat lite på djuren och hälsat på min moster som är “delägare” i Zoo’et. Innan vi skulle åka omkring mer så tänkte vi att det kanske skulle tankas lite på Jet så att man med säkerhet kunde säga att vi inte skulle råka ut för soppatorsk någon stans.

När vi hade kommit in i centrum och skulle stanna vid ett rödlyse så kände jag hur kopplingen for sakta åkte ned i golvet och stannade kvar. Min första tanke var att nu jävlar hade slavcylindern gått i växellådan som sköter kopplingen. Det var det värsta tänkbara, så det är så klart att det var det som dök upp i skallen. Jag tittade på Nettan och sa att nu var det kört typ. Kopplingen är trasig.

Sen tänkte jag att det kunde vara huvudcylindern till kopplinen som hade gått. Det är inte lika jävligt, men dock tillräckligt för att ställa till det ett tag. Medan jag kollade i backspegeln så funderade jag vidare och konstaterade att jag inte fick ur ettan. Vi stod där vi stod. Varken frammåt eller bakåt. Tusan och dubbeltusan. Vad gör jag nu då?

Efter lite ryckande och slitande i växelspaken så fick jag ur växeln och kunde sakta rulla bakåt med varningsblinkers påslaget. Det tutades och bråkades bakom mig, men dom verkade oförstående om att jag faktiskt hade problem med bilen. Efter ett tag så gick det nog upp ett liljeholmens för dom bakomvarande och dom böt fil och körde förbi. Jag rullade vidare bakåt samtidigt som Nettan konstaterade att det kunde bli jobbigt när vi kommer ned till korsningen.

Efter att det åkte förbi väldigt många bilar så stannade en väldigt trevlig farbror vid namn Thomas och frågade om vi hade fått hjälp. Det hade vi så klart inte så han erbjöd sig att bogsera oss till närmaste mack, för där kunde vi ju inte stå. Vi blev väldigt glada över erbjudandet och snart rullade vi uppför backen igen och genom korsningen. Då frågade Nettan hur jag kunde vara så lugn. Hon hade rätt, jag hade inte hetsat upp mig över huvud taget utan bara tagit allt med ro. Det är fan inte likt mig alls.
Jag har blivit en bättre Jimmi, det är bara att konstatera.

När vi kom fram till OKQ8 så stannade Thomas kvar medn jag ringde försäkringsbolaget. Efter att jag pratat med dom som var det bara att konstatera att det inte gick på försäkringen att fixa kopplingen. Det var maskinskada och den hade gått ut för länge sedan. Jag kunde få hjälp med bärgning till verkstad och hyrbil, men med en självrisk på 1200.

Thomas erbjöd sig att bogsera oss vidare till Saabverkstaden så att vi kunde ta reda på om jag kunde få hjälp.
Verkarn på Saab kunde inte hjälpa oss med att få bilen fixad, inte förrän på fredag. Tusan och dubbeltusan igen. Däremot så sa han att det troligen var fel på en släng när jag beskrev hur kopplingspedalen hade sjunkit. Han följde med ut och visade mig vart. Jag kände efter och mycket riktigt, den hade vittrat sönder.
Nu var den hjälpsamme Thomas framme än en gång. Han ringde till en annan verkstad. Peter Karlsson, en Mekonomen verkstad.

Efter lite tjattrande så gav han mig nallen och jag fick prata med Peter själv. Han hade fullbokat, men om vi kom med bilen på en gång så skulle han kunna fixa den under morgondagen, torsdag alltså. Han kunde inte säga någon tid. Allt från morgon till kvällen. Han skulle ringa när den var klar och ville inte ha någon som hängde över axeln och väntade. Lite bitter den där Peter tänkte jag, men han var ju fan bussig som tog emot min bil.
Än en gång så bogserade Thomas oss och snart stod bilen hos Peters verkstad.

Som om inte det räckte. Efter att jag lämnat bettan och en ny slang för att kunna fixa bilen så hjälpte Thomas oss än en gång med att helt sonika skjutsa oss med tält och annan packning till närmaste Camping. Vi tackade honom så hjärtligt vi kunde och tog hans nummer så att vi kunde nå honom sen.
Nu hade vi ingen bil så allt som vi hade tänkt göra var bara att glömma, men vi fick en plats för tältet och sedan fördrev vi kvällen och somnade in.

Dagen efter så ringde jag upp Thomas och bad om numret till Peter på verkstaden, då jag var tvungen att ge dom ett nytt nummer att nå mig på. Min nalle hade slut på ström så jag tänkte ge honom Nettans. När jag ringde Peter så fick jag veta att bilen skulle vara klar om en 45 minuter. Jag blev så klart jätteglad och snart var vi på väg dit för att hämta bettan. Slangen hade gått på 309:- och när jag skulle betala för jobbet så gick det på 1094:-.

Slangen blev gratis för jag hade bonus på Saabkortet så jag betalade bara för jobbet. 18 timmar efter att den hade gått sönder så stod vi med nycklarna i handen igen och tackade så jävla mycket för en förbannat god serviceanda. Får ni fel på bilen i Östersund, ring Verksta’n.

Ett stort tack till Thomas som såg till att vi fick allt ordnat. Du är guld värd och vi är dig evigt tacksamma och skyldig en god gärning tillbaka.

Även ett stort tack till Verksta’n, Peter Karlsson, för att du tog dig tid att klämma in oss i ett redan fullt schema.

Utan er så hade vi inte varit hemma torsdag kl 22. Då hade vi nog varit hemma idag.

Det kan jag lova.

Det måste ha brunnit. Det måste ha blitt nå fel nån stans vid tillverkningen, eller är det betongen som har gjort det? :angryfire:

Att ha åsikter får ju för fan alla ha, men att påverka sitt eget barn till att bli lika jävla bitter och elak som den själv är, får mig att gå i taket. Det räcker väl med att påpeka för barnet att pappan är en idiot, om nu det ens kan ses som en vettig gärning.

Såja lilla princessan, Pappa är en idiot. Inte jag med mina problem, utan bara alla andra.

Jag har hört att som man sår, får man skörda och jag kan ge mig tusan på att det finns åtminstone en mäniska som stått mig mycket nära, som kommer att få en förbannat jobbig skörd.
Tur att jag iaf har vettiga vänner kvar runt omkring mig som håller koll och stöttar mig och Jeanette. Det gör att iaf vi går mot jävligt bra tider och kommer att kunna lyckas med det som för mig tidigare har stått som en omöjlighet med det man hade just då.

Det är så förbannat skönt att inte leva i ett ständigt mörker av bitterhet och ångest, som sprider sig till sina kära. Jag behöver inte längre känna att mörka moln jagar fatt i mig och försöker dra ned mig i världen av självdestruktiva psykoser.

Ja, jag är förbannad nu, och jag tänker inte vara tyst.

Låt det rinna av som vatten på en gås, det var iaf vad jag hade tänkt att det skulle göra. Men när jag ser att det påverkar den jag har kär, som gjort så jävla mycket för att försvara dig och dina betéenden, då får jag nog.
Vad är problemet? Har du talat om för din pojkvän att du varit ute och låtit andra fiska hos dig?
Allt är fake. En mask, en fasad.

Det var många år sedan jag påpekade att du skulle dra ned din lilla princesse i skiten, och nu är du fan  på god väg att gjuta in henne i din betong. En betong som aldrig kommer att blomma. Det lilla skottet som fanns kommer aldrig att få fäste i allt hårda.

Det du känner kan du behålla för dig själv och inte kasta över det på den du nu älskar mest.

Sist men inte minst. Tack för att jag fick pengarna för ComHem… NOT! Liten verkstad. Det går bra att kasta decodern…

Det är konstaterat nu.
Jag kommer att missa firandet med Jeanette, Selma och nya vänner.

Avan slår igen 18:00, och jag hade förstått det som att alla slog igen då. Ack så fel jag hade. Det visade sig att 2st av oss skall vara kvar till 22:00 i morgon, på sista april. Det kommer grovt räknat 11 vuxna och 9 barn till oss för firandet och jag hade sett fram emot att få träffa lite nytt folk. Kribbe hade tänkt komma han med, men även om han tycker att Jeanette är en väldigt trevlig inivid så kände han att han ville dra sig ur då inte min lekamen skulle vara med. Jag förstår honom, och ingen klandrar honom för det.

Där försvinner 1 vuxen och 2 barn. Lite lättare för Nettan då, men jag kommer att vara fruktansvärt saknad. Tänk om Ericsson hade kunnat styra om lastbilar och sånt så att ALLA kan få vara med och fira Valborg. Just nu känns det faktiskt så himla orättvist. Dom som styr får minsann vara hemma med familj och barn och fira. Stå framför en varm brasa och drömma sig bort. Vi på golvet får be våra familjer om ursäkt och gå till arbetet. Ja, jag är ledsen och bitter. :umbrage:

Hade sett fram emot det här… :hilfe:

Ja, jag är fan bitter just nu, men det går väl över. :whip:

Hatar att få saker som små anklagelser, iaf från dom som står mig nära.  Varför ska jag vara så jävla öppen och ärlig när jag inte får samma sak tillbaka. Jaja. Skit samma. Som sagt, det går över.

Idag har jag och Henri tränat igen. Det blev ett ganska lugnt pass och bara axlar/nacke. Efter det så solade jag och grejjade lite hemma. Diskade upp, duschade, småplockade lite och sedan gjorde jag mig i ordning för jobbet. Det har alltså inte hänt så mycket att prata om idag.

Får se om jag är på bättre humör att skriva ngt roligare i morgon.

PoK.

*TTFN*