McGilljam.com

Frukost med utsikt i Stöde.

Ja här kommer då äntligen fortsättningen på våran resa som jag inte har fått för mig att skriva tidigare. Det har varit en del problem med min dator som har fått gå före, sen så har jag ju en familj som går före allt. Håll i er, här kommer tisdagen 1/7.

Efter att vi hade ätit våran frukost så satte vi oss i bilen och åkte vidare på våran resa. Första stoppet var på Flataklocken, eller som man säger lokalt, Flataklacken. Det är sveriges geografiska mittpunkt och ligger ca 465 m ö h. Vill du har kordinater? Ok, här: N 62° 23′ 0” E 16° 18′ 0”

Hur kom man då fram till att det var sveriges mittpunkt?
Fakta: Man konstruerade en styv karta av landet där öarna satt fast utan mellanliggande vatten, och sedan flyttade man en nål under kartan tills det vägde jämnt. Ett sällskap bestående av bland andra Gustav von Platen (chefredaktör på tidningen ALLT, som drog igång projektet), upptäcktsresanden Hans Ostelius och elitorienteraren Gösta Lagerfelt tog sig till platsen för att märka ut platsen, som idag är ett välbesökt turistmål.

Efter en välbehövlig tripp upp i tornet, en kaffe i fiket och ett besök på toaletten så drog vi vidare mot Getberget. Jag har nog aldrig rullat så långt med bilen någon gång tidigare utan att gasa ett enda dugg. Det gick nedför och nedför tills vi svängde ut på stora vägen igen.
Getberget är den plats där jag lärde mig att åka slalomskidor och denna backe var enorm när jag var liten kille. Det var även där som min bror brakade in i en vajer när han hoppade i ett hopp och dunsade ned i backen likt en tecknad Timon.

Getberget ligger i närheten av Fränsta på väg mot Ånge från Sundsvall. Det är fantastisk utsikt som ej bör missas om ni nu har vägarna förbi. En servering finns sommar som vinter.

När det var avklarat så åkte vi vidare mot Borgjsö. Där besökte vi Borgsjö kyrka och strosade omkring utanför. Borgsjö kyrka är en av landets finaste rokokokyrkor. Den är byggd av byggherre Daniel Hagman mellan åren 1766 - 1768 på den plats där den mindre medeltida kyrkan stod. När den äldre kyrkan revs för att ge plats åt dagens kyrka återanvändes en del av materialet i det nya kyrkobygget.

Klockstapeln strax norr om kyrkan är byggd 1782 av Pål Persson från Stugun och benämns “konungen bland trätorn i norden”. I stapeln hänger tre klockor från den gamla kyrkans tid. Dörren till sakristian med 4 “gubbar” är från den gamla kyrkan från 1300-talet.
Sägnen berättar: Jätten Botter bodde strax bakom Bergåsens krön. Han tålde ej ljudet av kyrkklockor och det sägs att det var de som gjorde slut på jättarnas makt. Botter såg med oblida ögon på klockstapeln. En söndag tog han ett stort klippblock och slungade det ner mot klockstapeln. Klippblocket förfelade sitt mål och blev liggande strax framför klockstapeln. År 1867 sprängdes klippblocket och stenarna användes till kyrkomuren som blev uppförd som nödhjälpsarbete. Ersättningen utgick i form av korn ur sockenmagasinet till bröd som fick drygas ut med bark.

Efter att vi hade fått en liten rundvisning i kyrkan och en ny kopp kaffe så drog vi upp till nästa utkiksplats, Bergåsen, på berget bakom kyrkan. Det var en krånglig väg att åka om man skulle ha bil, 7km. Om du däremot ser fram emot att gå så är det bara 2km men jag antar att det går ganska brant uppåt. Den sista biten klarade inte min bil av att ta sig upp, då den absolut inte är 4×4. Det blev till att lämna den och knalla.
Utsikten som mötte oss var enorm.

Vi fortsatte våran resa med att stanna och äta innan vi tog bilen och åkte mot Erikslund. Där bodde jag nån gång mellan -74 och -76 tror jag. Det första som mötte oss var en något annorlunda målat järnvägsbro. Ja, den stack ut ordentligt kan jag lova.

Erikslund var mindre än jag kommer ihåg. Tänkte visa Nettie vart jag bodde på den tiden, men jag körde förbi och helt plötsligt var vi ute ur Erikslund. Jag fick vända och mumlade lite fundersamt att det minsann var knasigt. Hur kunde jag missa den kåken. Till slut fann jag det och än en gång slog det mig hur liten jag måste ha varit då. Det jag kommer ihåg var enorma ytor och uppförsbackar. Det som mötte oss var betydligt mindre. Huset rasar snart ihop…

Del 2 kommer i morgon….

*TTFN*

Måndag.

Jag och Nettan styrde kosan hemmifrån och hämtade lite saker hemma hos mig. Vi åkte även förbi Rusta för att införskaffa en sovsäck åt Nettan, då hon inte ägde en egen. När det var gjort så styrde vi kosan mot Ljusne och hämtade upp ett liggunderlag och tält. Vi hade blivit lovad att få låna det av Anna och Matz. Anna var hemma och bjöd på en kopp kaffe innan vi åkte vidare. Passade även på att ta en kik på deras nya lilla segelbåt som nu hade fått ett namn och var klar för att sättas i plurret.

Det gick lugnt och sansat upp mot Sundsvall. Det var ju ändå början på våran semester, och vi var glada att ha kommit iväg. Nu skulle vi ha glada dagar med skratt och mys. Väl framme i Sundsvall så parkerade vi bilen och travade in mot stadens centrum. Vi strosade omkring och tittade på allt möjligt, men lyckades fota en hel del Drakar som är stadens symbol. Bra mycket finare än våra nya fula bockar iaf.

Efter en stunds varndrande så blev vi hungriga och stannade till på Stekhuset  ett stenkast söder om centrum. Det blev en riktigt god och smått lyxig middag. Vi blev båda mycket mätta och nöjda. Kan bara rekomendera det placet om ni har vägarna förbi Sundsvall. God mat och trevlig miljö.

Vi strövade vidare upp mot kyrkan och testade med den som motiv. Det blev väl så där,men ett besök innuti var bara att glömma. Det var stängt som tusan. Dom höll på med någon fjärrvärme där och då måste man tydligen stänga. Trodde han där uppe hade nog med värme, men icke.

När det var klart så var detg dags att åka upp till Norra Stadsberget för att kolla på utsikten. Måste säga att det var en underbar utsikt och även fast det var småkallt, men uppehåll så njöt vi och hade en mycket mysig vandring hand i hand. Friskis och Svettis hade parkerat på en stor gräsmatta och studsade fram och tillbaka. Vi fick våran motion genom alla trappor och branta vägar.

När Sundsvall var avklarat så åkte vi vidare mot Ånge. Solen började skina och jag kände lyckan stiga ännu mera. Det skulle bli fint igen, men efter att vi börjat närma oss Stöde så mulnade det på igen och det verkade som att det skulle bli regn och oväder. Vi bestämde oss för att svänga ned till Stöde Camping och se efter om det fanns plats för ett tält åt oss innan regnet kom. En snäll tjej tog emot oss och vi fick välja fritt vart vi ville stå. Det var bara att packa upp och ställa upp tälten.

Kvällen var mysig och snart låg vi i tälten och kände oss väldigt lyckliga. Den första dagen hade förflutit hur bra som helst och vi hade fått användning av tält och sovsäckar. Så underbart.

Alltså, mitt i en backe i Östersund, där lade min koppling av på Bettan.
Vi hade varit på Frösö Zoo och kikat lite på djuren och hälsat på min moster som är “delägare” i Zoo’et. Innan vi skulle åka omkring mer så tänkte vi att det kanske skulle tankas lite på Jet så att man med säkerhet kunde säga att vi inte skulle råka ut för soppatorsk någon stans.

När vi hade kommit in i centrum och skulle stanna vid ett rödlyse så kände jag hur kopplingen for sakta åkte ned i golvet och stannade kvar. Min första tanke var att nu jävlar hade slavcylindern gått i växellådan som sköter kopplingen. Det var det värsta tänkbara, så det är så klart att det var det som dök upp i skallen. Jag tittade på Nettan och sa att nu var det kört typ. Kopplingen är trasig.

Sen tänkte jag att det kunde vara huvudcylindern till kopplinen som hade gått. Det är inte lika jävligt, men dock tillräckligt för att ställa till det ett tag. Medan jag kollade i backspegeln så funderade jag vidare och konstaterade att jag inte fick ur ettan. Vi stod där vi stod. Varken frammåt eller bakåt. Tusan och dubbeltusan. Vad gör jag nu då?

Efter lite ryckande och slitande i växelspaken så fick jag ur växeln och kunde sakta rulla bakåt med varningsblinkers påslaget. Det tutades och bråkades bakom mig, men dom verkade oförstående om att jag faktiskt hade problem med bilen. Efter ett tag så gick det nog upp ett liljeholmens för dom bakomvarande och dom böt fil och körde förbi. Jag rullade vidare bakåt samtidigt som Nettan konstaterade att det kunde bli jobbigt när vi kommer ned till korsningen.

Efter att det åkte förbi väldigt många bilar så stannade en väldigt trevlig farbror vid namn Thomas och frågade om vi hade fått hjälp. Det hade vi så klart inte så han erbjöd sig att bogsera oss till närmaste mack, för där kunde vi ju inte stå. Vi blev väldigt glada över erbjudandet och snart rullade vi uppför backen igen och genom korsningen. Då frågade Nettan hur jag kunde vara så lugn. Hon hade rätt, jag hade inte hetsat upp mig över huvud taget utan bara tagit allt med ro. Det är fan inte likt mig alls.
Jag har blivit en bättre Jimmi, det är bara att konstatera.

När vi kom fram till OKQ8 så stannade Thomas kvar medn jag ringde försäkringsbolaget. Efter att jag pratat med dom som var det bara att konstatera att det inte gick på försäkringen att fixa kopplingen. Det var maskinskada och den hade gått ut för länge sedan. Jag kunde få hjälp med bärgning till verkstad och hyrbil, men med en självrisk på 1200.

Thomas erbjöd sig att bogsera oss vidare till Saabverkstaden så att vi kunde ta reda på om jag kunde få hjälp.
Verkarn på Saab kunde inte hjälpa oss med att få bilen fixad, inte förrän på fredag. Tusan och dubbeltusan igen. Däremot så sa han att det troligen var fel på en släng när jag beskrev hur kopplingspedalen hade sjunkit. Han följde med ut och visade mig vart. Jag kände efter och mycket riktigt, den hade vittrat sönder.
Nu var den hjälpsamme Thomas framme än en gång. Han ringde till en annan verkstad. Peter Karlsson, en Mekonomen verkstad.

Efter lite tjattrande så gav han mig nallen och jag fick prata med Peter själv. Han hade fullbokat, men om vi kom med bilen på en gång så skulle han kunna fixa den under morgondagen, torsdag alltså. Han kunde inte säga någon tid. Allt från morgon till kvällen. Han skulle ringa när den var klar och ville inte ha någon som hängde över axeln och väntade. Lite bitter den där Peter tänkte jag, men han var ju fan bussig som tog emot min bil.
Än en gång så bogserade Thomas oss och snart stod bilen hos Peters verkstad.

Som om inte det räckte. Efter att jag lämnat bettan och en ny slang för att kunna fixa bilen så hjälpte Thomas oss än en gång med att helt sonika skjutsa oss med tält och annan packning till närmaste Camping. Vi tackade honom så hjärtligt vi kunde och tog hans nummer så att vi kunde nå honom sen.
Nu hade vi ingen bil så allt som vi hade tänkt göra var bara att glömma, men vi fick en plats för tältet och sedan fördrev vi kvällen och somnade in.

Dagen efter så ringde jag upp Thomas och bad om numret till Peter på verkstaden, då jag var tvungen att ge dom ett nytt nummer att nå mig på. Min nalle hade slut på ström så jag tänkte ge honom Nettans. När jag ringde Peter så fick jag veta att bilen skulle vara klar om en 45 minuter. Jag blev så klart jätteglad och snart var vi på väg dit för att hämta bettan. Slangen hade gått på 309:- och när jag skulle betala för jobbet så gick det på 1094:-.

Slangen blev gratis för jag hade bonus på Saabkortet så jag betalade bara för jobbet. 18 timmar efter att den hade gått sönder så stod vi med nycklarna i handen igen och tackade så jävla mycket för en förbannat god serviceanda. Får ni fel på bilen i Östersund, ring Verksta’n.

Ett stort tack till Thomas som såg till att vi fick allt ordnat. Du är guld värd och vi är dig evigt tacksamma och skyldig en god gärning tillbaka.

Även ett stort tack till Verksta’n, Peter Karlsson, för att du tog dig tid att klämma in oss i ett redan fullt schema.

Utan er så hade vi inte varit hemma torsdag kl 22. Då hade vi nog varit hemma idag.

Det blev lite strul i Östersund. Vi hade varit på Frösö Zoo och skulle åka och tanka. Det var då det hände. Jag trodde inte att det var sant, men det hade hänt oss. Vi blev ståendes mitt i en uppförsbacke då kopplingspedalen åkte ned i golvet och kom inte tillbaka upp igen…. :help1:

Nu har vi precis vaknat efter en skön natt med regn smattrande mot tältet. Solen anas utanför, men än är vi inte säkra för ingen har kikat ut än. Nu ska vi äta lyx-frukost bestående av fruktsoppa, lokalt bakat bröd och viltost. Mums! När vi har packat ihop allt igen så bär det vidare mot Östersund och Frösö Zoo. P o K

Grattis Selma.

Du har nu sett att det står ditt namn i kalendern och har redan fått din första present. Söt som då är så fick du naturligtvis välja själv och då bidde det en glass. Synd att du snubblade sönder den innan du fick äta upp den. Det gick bra ändå ju.

Idag så var Nettan hemma och då så även Selma. Jag har inte en aning om när dom vaknade, men jag låg som vanligt och drog mig ett tag till. När jag kom hem igår så sov alla så sött, så jag låg och glodde en hel del på TV innan jag somnade till på soffan och blev väckt av Nettie då det minsann var dags att kravla oss till sängen.

Jag har läst manualen till kameran idag. Dock inte helt från pärm till pärm, men det känns som att jag börjar få lite grepp om hur den funkar nu. Det är ju lite skillnad på Canon EOS 10D som jag hade förut och denna, Canon EOS 450D. Knappar och layouten på baksidan är uppdaterad ordentligt så det blir till att läraom sig. Svårt är det inte, till och med Nettie kunde knäppa bilder utan att få dom suddiga.

Här är lite fler bilder på vindögda Prince. Som vanligt helt obehandlade.

Jag är fortfarande väldigt nöjd med den. Skulle vilja ha skarpare optik med bättre ljusinsläpp, men det medföljande objektivet duger alldeles utmärkt när det inte är så långt till föremålen.

Sist men inte minst så vill jag bara säga att jag mår väldigt bra som vanligt. På jobbet så fär jag höra att jag skiner som solen och värmer mina arbetskamrater. Jag stortrivs med livet. Jag älskar er…

*TTFN*

… om du vill komma framåt.

Det säger sig nästan självt att du inte kommer någon stans om har en uppförsbacke i ditt liv, och får för dig att du ska bromsa dig igenom den. När livet erbjuder dig motgångar så löser du dom. Det jävliga med livet är att det för det mesta erbjuder motgångar av alla de slag som livet kan komma på. Det är inte många procent av livet som betsår av medgångar.

Jag har funderat lite på det där med att inte bromsa sig igenom livet. Nog fan må det vara tillåtet att lägga i handbromsen i uppförsbacken för att åtminstone inte rulla bakåt, medan man tar sig en funderare på hur du ska trampa vidare. Ska man stirra blint framåt och trampa som en galning likt Falo i Uti vår hage, eller ska du sicksacka för att det inte ska vara så förbannat tungt?

Sicksackar du så kommer uppförsbacken att bli längre, men det kan ju vara värt det.
Jag vet inte riktigt min kurs i min uppförsbacke, men jag vet att jag har kommit en bit i den.
Jag ser inte krönet än, men jag vet att det finns där.

För var dag som går så trampar jag en bit till. Det gör att jag lämnar det gamla bakom mig, längre och längre bort. Minnen finns kvar, men dom gör inte lika ont. Ibland kan ett ärr rivas upp eller en ny liten reva av gammal törn tillkommer, men dom läks ganska fort.

Men mina ärr är nog det värdefullaste jag har! Dom gör mig till jag!
.:Sarah:. skrev dom orden igår i sin blogg och jag kan inte mer än hålla med. Det är alla ärr som gör mig till den jag är idag. Jag kanske inte tål lika mcket i dagens läge, men jag tillåter mig definitivt inte att ta mer än vad som är nödvändigt längre. Nu har jag kommit underfund med värdet med att säga nej och stop. Det är jag som skall leva med mig själv resten av livet, och då måste jag ju orka med mig själv, först och främst.

Efter mig får mina närmaste komma. Man får ta mig lite som jag är, men för det så har jag iaf lärt mig läxan med att trampa folk på tårna all för mycket. Man lär sig som sagt för var dag.

Nu ikväll så kände jag ett sting i mitt hjärta. Fast det var ett bra sting.
Lilla Selma kom med mamman och skulle hämta barnbilstolen. När jag drog kortet för att komma ut så såg jag att dom redan hade klivit ur bilen. Dörren gled upp och det första jag såg var en Selma som sken upp som en sol. Hon såg mig i ögonen och skyndade fram till mig med öppna armar. Varsamt lyfte jag upp henne och gav henne en kram. Det jag fick tillbaka går inte att beskriva med mer ord än att… så känns det nog att bli kramad av sin egen dotter. Det var då jag fick ett sting av kärlek från en mycket ung människa.

Tack Jeanette, tack Selma. Uppförsbacken känns inte lika tung med er i mitt liv.

*TTFN*

Så är det väl för dom flesta. Alla dagar kan inte vara bra, eller?

Igår så hade jag iaf en riktigt kraftig nedgång och det mesta gällde att mitt hjärta som jag försöker laga från alla stora och små sår, än en gång fick sig en ordentlig törn med en liten reva som resultat. Det hela slutade med att jag tog bilen och åkte till min vän Fredrik och drack en kopp kaffe. När jag ändå var där och slickade mina sår, så passade jag på att fråga han och Jenny om ett ärligt svar på hur dom såg på saken. Ville mest kolla om det var mig och mitt sätt att tänka som det var fel på. Det bästa med dom är att dom är ärliga och skulle ge mig ett ärligt svar åt vilket håll det än skulle luta.

När jag åkte hemmåt igen så hade jag fått en god middag och deras ärliga svar, och jag kände mig så mycket bättre. Jag bar mitt huvud högre och hade känslan att det åt minstone inte var fel på mitt sätt att tänka och känna. Ger man sig in i något nytt så lämnar man det gamla bakom sig, that’s it.

Idag så kom jag inte iväg till träningen som jag hade tänkt. Mitt medvetande hade fortfarande ont och jag ville sova ut i lugn och ro. Ingen var hemma och katterna var tydligen ute. Nettan jobbade och Selma var på dagis. Total tystnad i hemmet var så skönt och jag somnade om. Dock så finns det ju en nackdel med att ligga och dra sig så länge. Jag blir så seg i kolan. När jag väl hjade hasat mig upp så började jag kolla på Run Fatboy Run, en film som jag kan rekomendera er att titta på. Jag gillar den skarpt, men så klart så fattades det en fil mitt i filmen och jag svor. Det resulterade i att jag var tvungen att försöka få mitt AirDC++ att funka i Windows Vista som jag ännu inte är vän med.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli vän med Windows Vista. Jag har aldrig haft så många problem med att få något att funka sedan Windows 98 eller Millenium. Det tog mig 2 dagar att få fart på mitt Creative X-Fi ljudkort. Creative har fortfarande inte lyckats med att skriva drivrutiner till ett 64bits system som går att installera så att ALLT funkar. Jag har dessutom fortfarande inte fått igång mitt interna ljudkort. :angryfire:
En sådan enkel sak som att få Xboxen att prata med Vista var nästan en omöjlighet och det slutade med att min vän Fredrik tog sig ett snack med min dator, även om det tog emot för honom att ens peta i Vista.

Jag fick till slut AirDC++ att funka och snart hade jag filen hemma och även filen som saknades i Barnyard. Hoppas jag och Nettan kan titta på den ikväll och garva lite över en god smoothie och något gott tilltugg som är nyttigt.
Jag fortsatte att kolla klart på filmen och den lilla förseningen ställde till det lite för mig. Jag insåg för sent vad klockan var och fick kasta mig i en lunch som jag hittade i kylskåpet i slutet av filmen och när den var slut så studsade jag in i duschen. Tack kära Nettan för att du nästan alltid har något ätbart ståendes klart i kylskåpet. Det räddade mig idag, igen.

Nu sitter jag på jobbet och skriver några rader då och då mellan alla plock och inlagringar. Det känns skönt att vara tillbaka. Trivs lika bra här som hemma. Jobbar bara en vecka igen innan det blir 2 veckors semester.

Måste komma ihåg att ringa Supermatz oxå. Han hade ju ringt mig och pratat en massa på telesvar. Inte glömma.

*TTFN*

Idag är det dagen efter ju…

Vi hamnade hos Nettans mamma i Ä-by efter lite packande här hemma. Jag var vuxen nog att komma ihåg regnkläder åt mig och Selma, men Nettan hade så klart inte något bra att ta med. Solen sken men det smög omkring lite elaka moln på himlen så jag misstänkte att det skulle bli regn ju.

När vi hade parkerat bilen hos Nettans mamma så stoppade vi Selma i vagnen och knallade iväg mot bygdegården. Vagnen var ett smart drag av oss, ty det var en bit att gå. Selma hade inte klarat det i sina fina skor så vi sparade hennes små fötter med en trevlig resa i vagnen istlället. Vi skulle kolla när dom reste majstången och det hade även pratats om att hoppa små grodor, vilket jag inte var så sugen på. Stången gick an och kunde vara lite mysigt, men inga grodor för min del.

Vi träffade även Cribbe med barn och Mari var med hon med. Fikade lite i det gröna gräset och snart fick vi iaf användning av regnkläderna. Haha, jag vann. Det resulterade i att vi gick tillbaka till Nettans mamma och sällskapade med dom som var där i stället. Jocke var där med en kompis, Angelica med kille och mamma Pia. Stackars Janne (fadern i huset) hade en sådan otrolig värk så att han såg jag mest sovandes i sängen. Tråkigt att inte han kunde vara med oss alla.

Krockertspelande och gemenskap.

Mat och dryck.

Vi hade en mycket trevlig med mycket mat och prat. Vi passade även på att spela lite krocket. Det var fan år och dagar sedan jag gjorde det och det är ju så roligt när man är full styrka. På 2 personer är det inte alls lika roligt. Kvällen flöt och Selma blev bara tröttare och tröttare. När Jocke och hans vänner drog och Angelica med kille satte sig i bilen så kände även jag att det var dags att åka hemmåt. Selma somnade i bilen så det blev till att bära henne in till sängen. Tyvärr så vaknade hon och det tog sedan lite tid innan hon åter somnade.

Summa summarum på denna dagen var att JAG hade det mycket trevlig. Selma hade varit en solstråle mest hela dagen och jag tror att även Nettan trivdes fast hon inte var taggad över huvud taget.

*TTFN*

Idag är det midsommarafton och vi är alla så glada. Selma är på ett sådant toppenhumör att det är obeskrivligt. Hon hade tjatat hos pappa hela morgonen efter mig och mamma. Det är nästan så jag tycker synd om Raed som hela tiden får höra hennes tjat efter mig, men samtidigt så är det ju så mycket bättre än om det skulle vara tvärt om.

Dagen till ära så får Selma ha den fina klänningen som jag köpte för lite för dyra pengar, men hon är som sagt värd det. Hon passar så bra i den där turkos/blåa klänningen.

Snart är vi på väg till Selmas mormor och sedan möter vi upp Cribbe med barn vid majstången i Älvkarleby. Efter lite “Små Grodorna” och annan dans så bär det av tillbaka till mormor för grillat. Det blir nog en lugn och sansad midsommar och hemgång i vettig tid för att natta gofian.

Jag och Jeanette önskar er alla en mycket trevlig midsommar. Håll i hatten bara.