McGilljam.com

Helgen har varit intensiv, mycket intensiv.

Lilla Selma har gått från 4 år till 5 år och det märks hur hon växer. Hon växer både fysiskt och psykiskt. Hennes inre har stabiliserat sig och hon är mer säker på sig själv och sin tillvaro. Det är inte lätt för ett knyte att bo på 2 ställen. Det är inte lätt att ställa in sig på nya regler var vecka. Sådant tär på en stor individ, så vad gör det inte på en liten som precis börjar bli väldigt medveten om sig själv och sin omgivning?

Det är tungt att se Selma att komma till oss och vara van med en sak, för att sedan försöka rätta sig till våra regler.
Samtidigt är det faktiskt en nyttig del i att se att saker och ting faktiskt är olika på olika ställen och att man måste anpassa sig lite. Det hade ju varit lättare för alla om vi hade samma regler och sätt, men våran familj har vårat sätt att leva. Då känner jag att det är bättre att verkligen hålla på det som vi anser är bäst och utöver det verkligen försöka visa Selma att vi älskar henne.

Jag har min uppväxt med mig i bagaget, och jag vet att även om jag inte fick 2% av alla ting jag ville ha så vet jag att min mor älskade mig.
Jag visste det inte då, för då var jag bara arg, men nu vet jag. Jag vet även hur det är att flytta fram och tillbaka nästan hela sitt liv.
Jag vet hur det är att komma från ett ställe ena veckan, för bo in sig ett tag på ett annat ställe.
Jag vet hur Selma känner det. Tro mig, jag vet mycket väl.

Jag må kanske vara mycket bestämd och principfast, men jag vet att tillsammans med massor av kärlek så skapar det den trygghet som behövs. Detta tror jag på till fullo, och tycker mig se även på Selma när hon är hos oss.

Jag tror på mig, Jeanette och Selma tillsammans som en familj.

Prinsessan har haft sin helg med kalas och presenter. Hon har blivit 5 år.
Ljudet av Smurfarna på hennes rum har tystnat för en vecka nu. Det är lugnt och till och med Chanel jamar och letar.
Hennes rum är öde och spåren av presenter ligger här och där. Vi släcker ned och väntar på våran Sessa…

Det var igår kväll jag och Jeanette grät i varandras armar i saknad… vi älskar dig Selma.

No related posts.

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.

Etiketter: Selma

Det här var postat den måndag, november 23rd, 2009 at 8:26 och hamnade under Känslor och tankar. Du kan enkelt följa vad som händer i denna post genom denna RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller länka till mig från din egen site.